terpi
Just nu sitter jag och tittar på 3an och "Sjukhuset". Det är ren terapi för mig. jag är så rädd för sjukhus. jag avskyr atmosfären, färgerna, dofterna, kläderna ALLT! jag tycker det är jätteobehagligt helt enkelt. Jag har inga skräck minnen själv egentligen för jag är i det stora hela alltid frisk som en nötkärna.
Jag har känt likadant så länge jag kan minnas. mormor låg på sjukhus när jag var liten och jag avskydde att hälsa på. jag trivdes inte alls, jag kände mig så instängd. det gör jag fortfarande. när morfar låg där var jag aldrig ens och hälsade på. det var väl fler faktorer som spelade in men en av dom är min ångest för sjukhus. Senaste gångerna jag besökte sjukhuset var när N skulle opereras (Har ju även fått sitta med honom på akuten x-antal gånger också.. rädd och försiktig är inga ord han känner till) och när Elin hade opererat bort halsmandlarna. utöver det har jag följt med N några ynka gånger för att hälsa på/hämta något hos hans mamma som jobbar där men allra helst sitter jag kvar i bilen utanför..
Jag vill inte känns så här.. serien Sjukhuset är faktiskt till lite hjälp! dom är ju så söta och snälla hela tiden.. nej nu är pausen slut. dags att fortsätta terapin.
Jag har känt likadant så länge jag kan minnas. mormor låg på sjukhus när jag var liten och jag avskydde att hälsa på. jag trivdes inte alls, jag kände mig så instängd. det gör jag fortfarande. när morfar låg där var jag aldrig ens och hälsade på. det var väl fler faktorer som spelade in men en av dom är min ångest för sjukhus. Senaste gångerna jag besökte sjukhuset var när N skulle opereras (Har ju även fått sitta med honom på akuten x-antal gånger också.. rädd och försiktig är inga ord han känner till) och när Elin hade opererat bort halsmandlarna. utöver det har jag följt med N några ynka gånger för att hälsa på/hämta något hos hans mamma som jobbar där men allra helst sitter jag kvar i bilen utanför..
Jag vill inte känns så här.. serien Sjukhuset är faktiskt till lite hjälp! dom är ju så söta och snälla hela tiden.. nej nu är pausen slut. dags att fortsätta terapin.
Kommentarer
Postat av: Elin
Ja de är bra att det finns! tänk när det är dags för ethel att titta ut, då finns det inget som heter rädsla! eller jo! haha.. åååh då var ni och hälsade på! sååå sött! :) fast det kom jag ju på för ett tag sen då jag läste min dagbok eftersom jag var lite drogad då.. var jag snygg? berätta
Trackback