tapperhetsmadalj till sjuk hjälte

Idag gjorde jag ett tappert försök och gick till jobbet men det slutade inte bra. Det gick helt okej på morgonen när det var lite liv och rörelse men ju mer klockan gick kom mer och mer folk in i butiken och jag mådde bara sämre och sämre. jobbig hosta och skrovlig röst. allt liv runt omkring gav mig huvudvärk och jag kände mig så sjuk och äcklig. jag höll ut i 5 timmar men sen var det dags att åka hem. det blir inget jobb för mig imorgon och på måndag är jag ledig. nu ska jag fan i mig bli frisk. influensa i en veckjävel är inte acceptabelt längre.

Det var i allafall jätteroligt att träffa alla.. hade ingen aning om att jag var så saknad. verkligen alla sa att det var så roligt att se mig igen och vissa tyckte att det hade varit tomt och tråkigt när inte jag var där. alla var små hjärtan! det är jätteroligt att vara saknad. då vet man att man betyder någonting.

Jag ringde Niklas och berätta att jag skulle åka hem, och söt som han är slängde han sig i bilen för att hämta mig. (jag är bortskämd på den fronten.. älskar honom) jag styrde färden till subway och köpte hem 2 kalkonmackor. gott att dö för. slapp stå ensam i kön också eftersom Elin kom förbi - jättekul. jag har saknat hennes kramar. gofian min.

nu ska jag luta mig tillbaka i soffan.. kanske avnjuta en macka ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback