Ärligt alltså..

Ingen rast och ingen vila.
Vi har hunnit vara hemma i 15 minuter innan vi inser att något luktar helvete. Om det är en gammal påse med sopor, den odiskade diskmaskinen eller en kompott av de båda äckliga fakotorerna vet vi inte. Soporna är iaf slängda, balkongdörren står på vid gavel och sakta men säkert börjar inandningsluften att bli mer och mer acceptabel..

Vi hinner inte vara hemma länge innan vi ska dra igen. Den här gången till N's fördäldrar på nyårsdagsmiddag. Jag klagar inte. Hade då absolut inte velat ställa mig vid spisen och laga mat. Nu får vi den till och med serverad. Tack söta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback