liten blir stor när hon börjar dricka kaffe..

Jag är så trött så helst av allt skulle jag bara vilja krypa ner i den trygga famn och varma sängen.. men det går inte idag.

Istället sitter jag frusen med en tjockstickad tröja som ska få värma mig hela dagen.. och en kaffekopp.. jag njuter faktiskt lite i smyg även fast klockan (för mig) är jättetidigt. dels njuter jag för att jag har lärt mig att dricka kaffe. det känns så mycket enklare nu när det bara är ett knapptryck bort på vår kaffemaskin som pryder köket. men jag njuter desto mer av lugnet.. harmonin som det nya hemmet ger mig. Det är skillnad på något vis. något jag inte till hundra procent kan sätta fingret på men jag känner mig trygg. kan tänkas att det skulle vara mer harmoniskt och ofarligt att bo på tredje våningen i ett höghus med grannar vägg i vägg som jag kan skrika på om något skulle hända som vi gjorde förut. men för mig är inte det trygghet. det här har blivit min lilla oas av lugn.

Jag är mörkrädd.. trots min ålder! tydligen är det något jag aldrig kommer växa ifrån. men här är jag inte lika rädd för mörkret. inte ens när jag är själv. vi bor på en mysig gata med omtänksamma grannar och grannsämjan som får mig att kurra belåtet. alla vinka, hejar och slänger en rad när man går förbi och jag tror inte att det har undgått någon på gatan att "det har flyttat in ett ungt par på 1:an" för det har spridit sig som en löpeld, men det är bara roligt.. och rätt charmigt.

näedu.. klockan tickar och mina fingrar försöker skriva snabbare i hopp om att inte behöva sluta men här får jag så lov att sätta punkt för den här morgonen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback